Paintpanelen

Den 1:a mars tog jag en cigg, bara en, och har inte rökt sen dess. Tycker inte alls att det har varit svårt, jag har ju mina nikotintuggummin. Men kroppen märker av omställningen, har drömt helt sjuka drömmar! Känns som den värsta feberyran fast utan febern. Har hört att om man en gång varit rökare så kommer man alltid vara det, vilket är ganska sorgligt, men då tänker jag på kära Maud, som bodde på ålderdomshemmet där jag jobbade förut. Hon slutade röka när hon gick i pension, vilket var 33 år sedan.



Kära Nikotin!

Jag vet inte hur jag ska säga det här, men det känns som om vi har vuxit ifrån varandra. När vi började träffas var jag i behov av tröst och de senaste året har det mest känns som att vi gör det här vi gör, bara för vanans skull. Det är inte lätt för mig att säga det här men jag tror inte att det är en sån bra idé att vi ses något mer, inte på några månader iaf. Vi kommer säkert stöta på varandra på festivaler i sommar, men jag har bestämt mig. Det kommer aldrig bli Vi igen.

Och det är inte mig det är fel på, det är dig.

Mvh Isa