Paintpanelen

I natt drömte jag något väldigt trevligt. Vår familj var ute på familjeutflykt och vi hade kommit långt upp i landet där vi trivsamt tog oss fram på små grusvägar. Allt var frid och fröjd. Men av någon anledning var vi tvungna att stanna till vid ett stort hus med en elegant trädgård. Jag antar att det var pappas beslut och vi andra familjemedlemmar fick snällt följa med.



Jag vet inte riktigt varför, men far bestämde sig för att bjuda in sig själv i huset och efter att ha knackat på dörren öppnades den av min favoritorganist, Eric. Han visade sig vara både gästvänlig och trevlig och visade oss runt i sitt stora hus som var elegant men måttfullt inrett. Vi hamnade till slut i hans orgelrum där min blick föll på framförallt två saker, utsikten mot trädgården och Hammondorgeln.

Samtidigt som jag konstaterade för Eric att det är ju samma trädgård som finns med på ett av hans skivomslag konstaterade jag för mig själv hur välbeställd han tycktes vara. Det är inte vad jag hade förväntat mig av en kulturarbetare. Eric nickade och sade att det var en mobilbild som lyckades blir bra, utan att visa något tecken på stolthet. I efterhand vet jag inte om han skämtade eller inte.

Han lät mig spela på orgeln, men jag lyckades inte spela så bra på den.



Under tiden jag spelade blev pappa klar med vad hans ärende nu var och vi fortsatte vår färd. Nästan som om Eric var en kompis som jag hade dragit hem för att möta föräldrarnas omdöme, kände jag mig glad över att mina föräldrar tyckte att han var en trevlig kille.